Just nu känner jag mig inte alls på topp. Jävligt nere helt enkelt. Det här är en sån där dag där man bara ligger hemma ihopkurad i fosterställning i sängen och gråter, för allt. Jag hatar det verkligen. Just nu har jag sån ångest för allt. För att jag ska jobba imorgon, för att mina vänner åkt hem och för att jag inte kommer träffa dom på ett tag. Att man är singel och bor själv och inte har någon som man känner sig älskad av. Jag saknar mamma. Skulle vilja att hon var här just nu. Men jag får nog vänta ett tag till. Jag känner mig nog ensammast på jorden just nu. Och jag vet inte varför jag känner såhär? Allt har ju flytit på så bra.

Mmm. En sån dag är det.